Ensamarbete enligt AFS 2023:2: arbetsgivarens nya ansvar

En servicetekniker åker ensam på ett kvällsuppdrag. En städare börjar sitt pass klockan fem på morgonen i ett tomt kontorshus. En fastighetsskötare gör en rond i ett källarplan utan mottagning. För den som driver verksamheten ser det ut som tre vanliga arbetsdagar. För Arbetsmiljöverket är det tre fall av ensamarbete, och sedan AFS 2023:2 är ansvaret kring det skrivet svart på vitt.

Vid årsskiftet 2025 samlade Arbetsmiljöverket en lång rad föreskrifter i en ny, mer sammanhållen struktur. Ensamarbete regleras nu i AFS 2023:2, och kravet är inte vagt. Arbetsgivaren ska kartlägga var ensamarbete förekommer, bedöma riskerna med den fysiska och sociala isoleringen, och planera åtgärder. Tre steg: kartlägga, bedöma, planera. Att bara veta att någon jobbar ensam räcker inte längre, du ska ha gjort något åt det, och kunna visa vad.

Det är värt att stanna vid vad ensamarbete egentligen är, för många underskattar omfattningen. Det handlar inte bara om den som är fysiskt ensam på en plats. Social isolering räknas också: att vara utom syn- och hörhåll från andra, utan möjlighet till snabb kontakt. Räknat så är ensamarbete inte ett undantag i en service- eller städverksamhet. Det är en stor del av en helt vanlig vecka.

Problemet är att ansvaret för ensamarbete i många företag lever som en god avsikt. Det finns en känsla av vilka som jobbar ensamma, kanske en rad i ett dokument. Men en känsla är inte en kartläggning, och en rad i en pärm är inte en riskbedömning. AFS 2023:2 ber dig om något konkret, och en kontroll från Arbetsmiljöverket frågar efter det konkreta, inte efter de goda intentionerna.

Kartläggningen börjar med en enkel fråga

Hela kedjan, kartlägga, bedöma, planera, vilar på att du kan svara på en grundläggande fråga: vem jobbar ensam, var och när? Det låter självklart, men för de flesta verksamheter är svaret en uppskattning. Scheman ändras, någon hoppar in, ett uppdrag flyttas. Om du inte vet vilka pass som faktiskt utfördes i ensamhet, kartlägger du inte en verklighet, du kartlägger ett antagande.

Att planera en åtgärd, inte en mening

Och en åtgärd måste vara just en åtgärd. Det räcker inte att skriva i ett dokument att man är medveten om risken. Det Arbetsmiljöverket vill se är att den ensamarbetande kan larma och nås, att någon märker om något går fel. En åtgärd ska fungera klockan fem på morgonen i ett tomt hus, inte bara läsa bra på papper. Skillnaden mellan de två är skillnaden mellan att uppfylla AFS 2023:2 och att tro att man gör det.

---

Att hantera risken med ensamarbete genom en rad i en pärm är som att ha en livboj inlåst i ett skåp. Den ser betryggande ut på inventarielistan. Den är bara till noll nytta i det ögonblick någon hamnar i vattnet.

Underlaget du redan har

Det fina är att du inte behöver bygga ett separat system för det här. Underlaget för att kartlägga ensamarbete är detsamma som underlaget för tidregistreringen: vem som arbetade, var och när. Om varje uppdrag har en registrerad start och ett registrerat slut, knutet till en plats, så har du redan kartläggningen. Du ser vilka pass som var ensamarbete, och du ser om ett pass inte avslutas som planerat.

Det är så GeoTapp fungerar. En tryckning för att starta ett uppdrag, en för att avsluta, geolokaliserat och i realtid. Samma registrering som ger dig timmarna ger dig också kartan över ensamarbetet: vilka som jobbar ensamma, var och när, och om en utcheckning uteblir. Kravet i AFS 2023:2 flyttar då från pärmen ut i verkligheten, utan att bli övervakning.

Så den ärliga frågan: om Arbetsmiljöverket bad dig visa din kartläggning av ensamarbete, skulle du ha ett underlag att lägga fram, eller en känsla? Är det det senare, se här hur incheckning ger dig kartläggningen automatiskt.