Det är fredag kväll, kunden har gått hem, och du sitter kvar med tre sms, en kvittohög och ett Excel-ark som ingen riktigt litar på. Någonstans mellan tisdagens akutjobb och torsdagens dubbelpass försvann en timme, kanske två, och nu ska du gissa dig fram till vad killarna faktiskt gjorde och var de stod när de gjorde det. Du vet att de jobbade. Du kan bara inte bevisa det.
Det är där tidsrapporteringen brister för de flesta småföretag med folk ute på fält. Inte i goda föresatser, utan i bevisbarhet. En siffra i en app är lätt att skriva. Frågan kommer först när kunden ringer och undrar varför fakturan säger fyra timmar när hans övervakningskamera vid porten säger något annat, och då står ord mot ord, och ord brukar förlora mot den som ropar högst.
En app som registrerar timmar löser fel problem
De flesta system för tidsrapportering är byggda för att räkna. Du stämplar in, du stämplar ut, appen summerar, och i slutet av månaden får du en prydlig rad per anställd. Det fungerar utmärkt ända tills någon ifrågasätter raden. För en in- och utstämpling säger ingenting om var personen befann sig, om hen var på rätt adress, eller om timmen ens hände. Det är en självdeklaration i digital förpackning, och en självdeklaration är precis lika stark som förtroendet bakom den.
Vill du se en tidrapport som kunden inte kan ifrågasätta? Öppna den på första jobbet imorgon, i den kostnadsfria provperioden på 14 dagar.
Inget kreditkort, igång på två minuter.
Öppna provperiodenDet är skillnaden mellan att registrera en timme och att kunna stå för den. Den första duger så länge ingen tittar närmare. Den andra håller den dagen någon gör det, och i den här branschen gör någon det förr eller senare: en kund som vill pruta, en anställd som bestrider sitt schema, en uppdragsgivare som kräver underlag innan han betalar. Excel räddar dig inte den dagen. Det går att skriva om i efterhand, det saknar plats och tid, och alla i rummet vet det.
Bevis på arbete, inte övervakning av folk
Här blir många nervösa, och med rätta. Ordet GPS i samma mening som anställda låter som bossware, som chefen som följer varje steg på en karta hela dagen, och det är varken lagligt eller särskilt trevligt att jobba under. IMY har varit tydlig med var gränsen går, och svenska kollektivavtal gillar inte att någon mäts som boskap. Så låt oss vara raka: kontinuerlig spårning av personalen är inte vad det här handlar om, och det är inte vad du vill ha heller.
Det som faktiskt behövs är mycket smalare. En position i sekunden då stämplingen sker, inte en sekund före och inte en sekund efter. Ett foto taget på plats, inte hämtat ur kamerarullen. En arbetspass som förseglas när det avslutas och inte går att putsa i efterhand. Tre detaljer, och plötsligt är timmen inte längre en åsikt utan en händelse: den här personen var på den här adressen, vid den här tidpunkten, och här är bilden. Det skyddar dig mot kunden, men det skyddar lika mycket den anställde mot en chef som minns fel.







